Mummelburken

Klockan är tio i sex på morgonen och om en timme och tio minuter skall jag vara på jobbet.

Om trettiofem minuter skall jag gå ned för trappan.

Ned till källaren för att hämta min cykel.

I köket håller en teflonpanna på att värmas upp.

I den skall det stekas tre ägg.

Kaffebryggaren kommer snart att puttra så att jag får mig en kopp.

Jag är trött men det är en särskild typ av trötthet.

Det blev ingen sömn denna natt heller.

Såg några avsnitt OZ i natt.

Vandrade runt en bit.

Min rygg har blivit bättre.

En, kanske två, dagar till av värktabletter, vi får se.

Det är svårt att avgöra till vilken grad min sömnsituation & humör påverkas av de begynnande årstidsväxlingarna.

Jag vet att de har en viss influens.

Himlen var mörk när jag tog min promenad i natt.

Det blåste kallt och friskt.

En skön vind på sitt sätt.

Krispig.

Vandrade runt en bit tills dess att jag befann mig på den gamla gångbron till Teg.

Ljuset från staden och lyktstolparna färgade både vatten och is med en lätt orange ton.

Stod där en stund och rökte.

Någonting är på väg

Händelse eller förändring

För tidigt att säga vad som det kan tänkas vara

Men jag kan känna det på vinden ibland

Det märks

Genom rysningen i nacken

Håret som reser sig på mina underarmar

Hur rygg och sidor spänns vid djupa andetag

Det märks på hur det kliar i fingrarna

Det var ett tag sedan jag skrev.

Efter senaste inlägget har det var lite som det har varit.

Det blev några till kvällar på Pipes, två födelsedagsfester, förkylning, fest, jobb, huvudvärk, film, tv-serier och ryggont.

Ryggen jävlas med mig igen. Det var ett bra tag sen den var såhär, trodde nästan att jag hade kommit undan den här gången. Men så är det aldrig, man förslappas och nu är jag här igen. Det är inte så farligt den här gången och det kommer att ordna sig, när den här perioden är över skall jag se till att min rygg får det den behöver.

Det är vad jag säger till mig själv i alla fall.

Det är tyst utomhus, jag var just ute och rökte, tittade en stund på tystnaden. Försökte att sova men det går inte just nu. Sinnet glider iväg, det lindas in i olika slöjor och dras omkring bland minnen och oformade tankar. Kroppen vill inte slappna av. Jag försökte mig på ett par avslappningstekniker som jag känner till. Det var till ingen nytta. Det är inte bra ryggen som håller min kropp igång det är även rastlösheten. Under mitt försök att sova far sinnet iväg bland annat till minnet av kampträning. Ett gammalt minne.

Slag som pareras, ömmande underarmar, en gard som automatiskt far upp. När man använder armbågen för att klättra över en annans gard för att komma in med en backfist mot huvudet. Känslan av när hela kroppen blir ett känselspröt. Nästan alla reflexer är borta och ingenting sitter som det ska längre. Men någonstans i min dvala och dessa nostalgiska minnen så avfyrades nervimpulser. Tår böjde sig, en fot vinklades, magmuskler som sakta drog ihop sig, en ryckning i triceps som aktiverade armbågsleden.

Det är hög luftfuktighet ute, jag märkte det när jag var ute och rökte. Min kropp vill vandra, göra saker, jag kan inte sitta inomhus hur länge som helst. Visst jag är mycket duktig på att ta det lugnt, men väggarna börjar krypa sig på igen. Jag har promenerat en del på nätterna nu i dagarna, behöver det för att rensa huvudet och för att få vara med mig själv en stund. Rastlösheten med stort R är över mig. Den har varit det ett bra tag nu och med Rastlösheten kommer ofta tungsinnet. Tror att jag skall ta en liten promenad nu, kanske skriver klart när jag är tillbaka.

Hon har sina krokar i mig, det har hon, min stad Umeå. Jag vill bort från henne ibland men hon har alltid halat in mig tillbaka i sin famn efter mina halvdanna försök att lämna henne. Hon är en älskarinna som inte riktigt erkänner mig på dagarna, inte bland folk och inte i solljus. Men på natten är hon min. Det vet hon, hon ger sig själv till mig och älskar det. Hon är stark men sårbar. Vägen är deras men natten är min.

Som så många andra av min generation, närliggande generationer och antagligen alla andra tidigare och följande generationer så känner jag mig på fel plats och i fel tid. Vi får nog alla sådana känslor ibland. Men det är ofta som det känns som att jag lever i dem. Inte för att jag egentligen tror att det skulle finnas en magisk tid och plats just för mig, utöver den som jag faktiskt kan ha möjligheten att skapa för mig själv här och nu. Men det ligger på så starkt ibland, känslan att det inte är rätt och att saker och ting inte är som de borde vara.

Som alla andra söker jag meningen med livet och i ett steg för att försöka komma på min mening så har jag åtagit mig att jag måste nå upp till en grundnivå av att känna mig levande. Någonting som jag har kämpat med länge och genom stora svårigheter. Tre steg framåt, två tillbaka. Det känns som att jag har tagit två tillbaka, eller rättare sagt, det känns som att jag har tagit två steg tillbaka och bara har stått och stampat på samma ställe ett tag.

Jag måste ta mig vidare.

I går såg jag fotbollsmatchen Milan Vs. Arsenal. Det slutade 2-0 till Arsenal och målen gjordes under den sista delen av andra halvlek. Det var två snyggt gjorda mål i en match som annars gick mycket fram och tillbaka. Vi var ett par polare, varav två satsade pengar på matchen, och jag i en centralt belägen lägenhet och vi lirade lite tv-spel först. Mummelburken är inte speciellt intresserad av fotboll, i alla fall inte av fotboll i sig själv.

Däremot så tycker denna burk att det är intressant vad som går att åstadkomma med människokroppen genom träning, anlag och vilja. Jämför en sprinter på elitnivå med en tävlande i världens starkaste man tävlingen, en ballettdansare med en sumobrottare, en gymnast med en långdistans löpare. Vi är alla människor och tillhör samma art, men titta på dem och se vad det kan göra. Kan du göra det som de gör? Det är en värld av skillnad mellan extremfallen, deras resultat inom vad de är bra på och hur de är lämpade för, det är ett uttryck för hur människan kan närma sig möjlighetens bortre gräns och hur vi kan forma oss själva. 
Är vi inte en fascinerande art?

Det kan vara intressant att se på individer som har uppnått hög kompetens på det som de gör, färdighetsmässigt och med sin fysik och till det så har fotboll har vissa taktiska element som jag kan tycka är kul. Men som sagt, sporten i sig, om den står för sig själv, är bara en boll och en gräsplan.

I dag på jobbet så har jag börjat snickra på en leksaksbondgård, efteråt blev det palt.
Nu blir det sömn.
Fuck you.

Måndag
Sova för lite i dag igen                        Check
Cykla genom snön till jobbet              Check
Kedjan hoppar                                    Check
Komma lite sent till jobbet                   Check
Lackputsa 3 ramar                             Check
Lacka 3 ramar                                    Check
Skrapa lite på en stol                          Check
Kaffe                                                   Check
Flytta 2.5 ton virke med gubbarna     Check
Bära möbler och ställningar                Check
Cykla genom snön till stan                 Check
Kedjan hoppar 2ggr                            Check
En Guinnies och Buffé                        Check

Mummelburken är mätt, mycket trött och känner sig sliten i kroppen.

En Granny , en guinnes och gallant galenskap.

Bra saker.

Mummelburken känner sig ren och fräsch.

Han tog sin hästkrake till mekaniska springare och cyklade till Umedalen för bastubadande och folkölsdrickande med en god om än trött och arbetssliten vän. Det var en riktigt värd sak arr göra på en söndag. På vägen hem stannade han förbi en annan vän som visade honom underliga videofilmer från japanska tv program. Det har konstaterats tidigare och kan gott konstateras igen, japansk media är galet. Helt jävla galet. Nu skall Mummelburken snart iväg för att dricka isthé med ännu en vän, vi lär sörpla det och se på någon gammal film på TCM kanalen medans vi småpratar om dittan och dattan.


En varm bastu och snökyld folköl är vackra saker

att få chansen att träffa vänner som man ser för sällan är vackert det med